 I took the "retro runway" quiz on gURL.com | |||
 |  | my fashion era is... the '20s Known for shortened hemlines, wild times and a rebellious freedom, this decade shook up many general assumptions about gender. Keep in mind, a generation before, women were covered head to toe in layers of fabric or pinched tightly by confining corsets. Read more... What's your fashion era? | |
juni 28, 2009
c'est moi?
juni 24, 2009
sommaren
Jobba - doing it right now...
Körkort - klart!!!
Hultsfred - faaan va kul det blir!
U2 - kommer bli legendariskt
... och en jävla massa plugg!!!
juni 22, 2009
Jobba, jobba, jobba... det är det jag gör dessa dagar. men som tur behöver jag inte knega så jäkla hårt, då det inte är så mycket folk som vill kolla in tekniska prylar i valla. annat är det ju för mina kära vänner jennie och andrea, som jobbar flitigt på konditori respektive ålderdomshem... mmm, jag tror jag är rätt lyckligt lottad när de kommer till var jag sommarjobbar.
idag till exempel kom det bara runt tio pers, varav hälften bara var inne och vände. så det blev att se på film. fierce people var skit bra, och rikitgt billig när jag köpte den ex antal månader sen. anton yelchin var grym och hade något av det mest fascinerande kroppsspråk jag bevittnat! kristen stewart var med också, så det var ju ett stort plus! hon var också, som vanligt, grym. annars var det en rätt sjärnspeckad film (i mitt tycke) med folk som donald sutherland, diane lane, elizabeth perkins och chris evans. så det blev en riktigt lyckad dag.
en annan film jag varmt rekommendera är en kortfilm regisserad av kate hudson. cutlass är som sagt väldigt kort, bara 16 minuter, men det är 16 otroligt bra minuter! kristen stewart är med, och hon gör en utav hennes bästa skådespelarinsatser någonsin. otrolig är hon, det var banne mig bättre än i into the wild, och det är fan i mig en av mina favoriter. kristen stewart är för mig, definitvt hollywoods bästa skådespelerskor under 20 år!
annars blev det inte så mycket mer idag. stannade kvar på jobbet efter vi had stängt för att vänta på mamma och sen körde jag hem. har ju en stundande uppkörning... när jag kom hem så blev det bara att ta det lungt och googla bilder och lite crap. bland annat lite bilder på tatueringar, som jag skulle vilja ha... men det dröjer nog ett tag.
nu är det loreena mckennitt på tv och jag tror jag smäller av. hon sjunger så vackert, och det blir ju bara bättre av att hon tar inspiration från kelternas historia. bara ljuvligt. tror hennes musik kommer ge mig inspiration när jag skriver om när harper hälsar på sin pappas släktingar på irland.
men nu ska jag nog ta och dra mig tillbaka, titta färdigt på loreena och sen blir det att gå och lägga sig. jobb är ju fortfarande jobb, och det är bra om jag håller mig vaken.
so... SMELL YOU LATER MASTER PEE! (thank you jared followill for introducing that line to me... my friends do certainly love it...)
tänkte bara visa lite grejor innan jag säger sayonara...
cutlass - hela filmen på youtube... kolla!
dessa tatueringar är grymma, och några som jag skulle kunna tänka mig
idag till exempel kom det bara runt tio pers, varav hälften bara var inne och vände. så det blev att se på film. fierce people var skit bra, och rikitgt billig när jag köpte den ex antal månader sen. anton yelchin var grym och hade något av det mest fascinerande kroppsspråk jag bevittnat! kristen stewart var med också, så det var ju ett stort plus! hon var också, som vanligt, grym. annars var det en rätt sjärnspeckad film (i mitt tycke) med folk som donald sutherland, diane lane, elizabeth perkins och chris evans. så det blev en riktigt lyckad dag.
en annan film jag varmt rekommendera är en kortfilm regisserad av kate hudson. cutlass är som sagt väldigt kort, bara 16 minuter, men det är 16 otroligt bra minuter! kristen stewart är med, och hon gör en utav hennes bästa skådespelarinsatser någonsin. otrolig är hon, det var banne mig bättre än i into the wild, och det är fan i mig en av mina favoriter. kristen stewart är för mig, definitvt hollywoods bästa skådespelerskor under 20 år!
annars blev det inte så mycket mer idag. stannade kvar på jobbet efter vi had stängt för att vänta på mamma och sen körde jag hem. har ju en stundande uppkörning... när jag kom hem så blev det bara att ta det lungt och googla bilder och lite crap. bland annat lite bilder på tatueringar, som jag skulle vilja ha... men det dröjer nog ett tag.
nu är det loreena mckennitt på tv och jag tror jag smäller av. hon sjunger så vackert, och det blir ju bara bättre av att hon tar inspiration från kelternas historia. bara ljuvligt. tror hennes musik kommer ge mig inspiration när jag skriver om när harper hälsar på sin pappas släktingar på irland.
men nu ska jag nog ta och dra mig tillbaka, titta färdigt på loreena och sen blir det att gå och lägga sig. jobb är ju fortfarande jobb, och det är bra om jag håller mig vaken.
so... SMELL YOU LATER MASTER PEE! (thank you jared followill for introducing that line to me... my friends do certainly love it...)
tänkte bara visa lite grejor innan jag säger sayonara...
cutlass - hela filmen på youtube... kolla!
dessa tatueringar är grymma, och några som jag skulle kunna tänka mig
februari 15, 2009
the beginning of harper stone
något som jag skrev seeeeeent igår natt... till mitt S i CAS... (skolprojekt typ... creativity)
It was raining when we had left and it was raining when we came back.
Naturally.
As I stepped out of the taxi I cursed myself for my choice of footwear. The black, frayed Chuck Taylors had already begun to take in water. Why on earth had I put on a pair of sneakers when I was going to a place where I knew for sure that it would be raining? Why couldn’t I at least have put on a pair, which didn’t have holes in them? Probably it was due to the fact that the weather had been nice on the east coast. In New York it had been sunny, in spite of the somewhat cool temperature. But at least it hadn’t been raining. So converse, a sweater and mom’s old leather jacket together with a scarf had been enough to keep me warm. But in Azure Creek, on the Olympic Peninsula however, nothing but a pair of wellingtons and a raincoat would keep you warm, and dry.
I looked up at the little white house and I could to my relief determine that it had remained virtually untouched since we had left it the previous year. If you ignored the fading of the painted green window frames and door and the severely overgrown flower beds, it looked pretty much the same. After all, we hadn’t been away for that long.
I and my mom, Ashley, moved away in May last year, after I had recovered from my injuries to the extent that I could at least walk and go to the bathroom without help. In the beginning, we were only supposed to take a break and go to Europe to visit my brother, and I would go back to school in August like any other year. But after two weeks in Italy, I broke down for the first time since leaving the hospital in Seattle to where I had been taken after the attack. Even though I had my friends back in Azure Creek and that it would probably be for the best that I went home, I didn’t want to. I just couldn’t stomach the idea that I would go back to a place where Jackson would never come back to. My life had changed forever and nothing would ever be the same without him. I knew that I had to go back at some point. I just needed more time to mend.
That was when mom suggested that we’d move to New York City for the remainder of the year. It would buy me some time and if I felt better at the end of the year, we’d go back home. And so when the summer ended and mom had pulled some strings to arrange with our move and my education, we went to New York. Apparently she had a lot of friends there, who all seemed equally as happy to see us.
For the first two weeks, while we hunted for an apartment, we stayed with a childhood friend of mom called Sunny. When they had finished high school, she left Washington for college in New York City. Sunny, an English teacher got mom a job at her school, where she began teaching music - the thing she knew best. I continued my high school education at the same school and everything moved on pretty well.
I began to heal.
During the days I went to school, which meant a quite small and liberal public one. Even though I have never been the most gregarious of beings, I tried socialized with my classmates, although more in the sense of being polite rather than for my own consolation.
The afternoons, I spent strolling around downtown Manhattan in search for old books to add to my collection of second-hand novels. I found a few good ones; it was much easier to find first editions in New York City than in any town in the Olympic Peninsula. And often to a bargain price.
When I’d get home, I would mostly pass the time with my mom. And since both mom and Sunny were single, we either went to Sunny’s place, or she came to us. We’d have dinner and then they’d tell me all about their childhood. Most of it I had heard before from Roxy, another friend of both mom and apparently Sunny. Though I didn’t mind hearing it again.
But while they talked, so dearly about their youth, I couldn’t help thinking about my own friends. When I went to New York, I knew I would miss them. Still, I thought I could handle it. But as time passed, I started to realize that I could only heal so much without my friends by my side. Of course I had talked to them on the phone, but it wasn’t the same.
At all.
Just before the Christmas vacation was about to start, mom made a phone call back to my old school and the decision to move back to Azure Creek had been made.
Tja, det var något litet... och i 1:a person! ha! Tänka sig!
och nej, jennie... jag har fortfarande inte bestämt mig... jag skrev en två sidor i fredags kväll och då var det tredje person... haha...
It was raining when we had left and it was raining when we came back.
Naturally.
As I stepped out of the taxi I cursed myself for my choice of footwear. The black, frayed Chuck Taylors had already begun to take in water. Why on earth had I put on a pair of sneakers when I was going to a place where I knew for sure that it would be raining? Why couldn’t I at least have put on a pair, which didn’t have holes in them? Probably it was due to the fact that the weather had been nice on the east coast. In New York it had been sunny, in spite of the somewhat cool temperature. But at least it hadn’t been raining. So converse, a sweater and mom’s old leather jacket together with a scarf had been enough to keep me warm. But in Azure Creek, on the Olympic Peninsula however, nothing but a pair of wellingtons and a raincoat would keep you warm, and dry.
I looked up at the little white house and I could to my relief determine that it had remained virtually untouched since we had left it the previous year. If you ignored the fading of the painted green window frames and door and the severely overgrown flower beds, it looked pretty much the same. After all, we hadn’t been away for that long.
I and my mom, Ashley, moved away in May last year, after I had recovered from my injuries to the extent that I could at least walk and go to the bathroom without help. In the beginning, we were only supposed to take a break and go to Europe to visit my brother, and I would go back to school in August like any other year. But after two weeks in Italy, I broke down for the first time since leaving the hospital in Seattle to where I had been taken after the attack. Even though I had my friends back in Azure Creek and that it would probably be for the best that I went home, I didn’t want to. I just couldn’t stomach the idea that I would go back to a place where Jackson would never come back to. My life had changed forever and nothing would ever be the same without him. I knew that I had to go back at some point. I just needed more time to mend.
That was when mom suggested that we’d move to New York City for the remainder of the year. It would buy me some time and if I felt better at the end of the year, we’d go back home. And so when the summer ended and mom had pulled some strings to arrange with our move and my education, we went to New York. Apparently she had a lot of friends there, who all seemed equally as happy to see us.
For the first two weeks, while we hunted for an apartment, we stayed with a childhood friend of mom called Sunny. When they had finished high school, she left Washington for college in New York City. Sunny, an English teacher got mom a job at her school, where she began teaching music - the thing she knew best. I continued my high school education at the same school and everything moved on pretty well.
I began to heal.
During the days I went to school, which meant a quite small and liberal public one. Even though I have never been the most gregarious of beings, I tried socialized with my classmates, although more in the sense of being polite rather than for my own consolation.
The afternoons, I spent strolling around downtown Manhattan in search for old books to add to my collection of second-hand novels. I found a few good ones; it was much easier to find first editions in New York City than in any town in the Olympic Peninsula. And often to a bargain price.
When I’d get home, I would mostly pass the time with my mom. And since both mom and Sunny were single, we either went to Sunny’s place, or she came to us. We’d have dinner and then they’d tell me all about their childhood. Most of it I had heard before from Roxy, another friend of both mom and apparently Sunny. Though I didn’t mind hearing it again.
But while they talked, so dearly about their youth, I couldn’t help thinking about my own friends. When I went to New York, I knew I would miss them. Still, I thought I could handle it. But as time passed, I started to realize that I could only heal so much without my friends by my side. Of course I had talked to them on the phone, but it wasn’t the same.
At all.
Just before the Christmas vacation was about to start, mom made a phone call back to my old school and the decision to move back to Azure Creek had been made.
Tja, det var något litet... och i 1:a person! ha! Tänka sig!
och nej, jennie... jag har fortfarande inte bestämt mig... jag skrev en två sidor i fredags kväll och då var det tredje person... haha...
a happy not birthday
idag har det firats födelsedag. eller snarare födelsedagAR. kusinen (inte riktigt, men praktiskt taget...) Philip fyller 18 år idag, och jag på tisdag om en vecka... så vi slog ihop det, och det vart rätt lyckat! god mat och trevligt sällskap!
additionally, blev det lite presenter. pengar från farbror johan och rakel, anders och laila, arne och gunilla och från Hallinarna... och sedan fin fina vuxen grejor från mina sort of (ser det så i alla fall) mostrar emma och elin och deras män robert och per. både philip och jag fick åtta dricks glas var och tillhörande karaff... mycket praktiskt! pengarna blir det att lägga på min hög inför det kommande köpet av en ny laptop, som jag verkligen behöver...
imorgon blir det hem till mamma och hasse efter att jag vaknat och plockat ihop allting... sedan packa om och dra till morfar och mormor för att övernatta tills tisdag, innan det bär av till LONDON!!!!
ah, gudars vad jag har längtat tillbaka till den staden! har visserligen bara varit där en gång förut (fan...), men det var kärlek vid första ögonkastet... det kändes som jag hade kommit hem, och det var så jäkla häftigt att få den känslan... jag hoppas innerligt att jag kommer dit efter gymnasiet för att plugga, men tja, man vet ju aldrig...
men denna trip kommer bestå av en massa butiker (om jag känner mamma och idde rätt), promenixa runt i hyde park med kaffe i hand, förhoppningsvis lite second-hand bok shopping och våfflor vi temsen... och nog fan ska jag ta mig ända fram till buckingham palace, inte bara stå mitt i gatan, 30 mil bort...
aja, nu borde jag väl ta och sluta, kanske gå ner och var social med min familj, vilken jag tror är den bäst någon kan ha... jag älskar dom...
bye...
various funny things from the wacky side of the table...
additionally, blev det lite presenter. pengar från farbror johan och rakel, anders och laila, arne och gunilla och från Hallinarna... och sedan fin fina vuxen grejor från mina sort of (ser det så i alla fall) mostrar emma och elin och deras män robert och per. både philip och jag fick åtta dricks glas var och tillhörande karaff... mycket praktiskt! pengarna blir det att lägga på min hög inför det kommande köpet av en ny laptop, som jag verkligen behöver...
imorgon blir det hem till mamma och hasse efter att jag vaknat och plockat ihop allting... sedan packa om och dra till morfar och mormor för att övernatta tills tisdag, innan det bär av till LONDON!!!!
ah, gudars vad jag har längtat tillbaka till den staden! har visserligen bara varit där en gång förut (fan...), men det var kärlek vid första ögonkastet... det kändes som jag hade kommit hem, och det var så jäkla häftigt att få den känslan... jag hoppas innerligt att jag kommer dit efter gymnasiet för att plugga, men tja, man vet ju aldrig...
men denna trip kommer bestå av en massa butiker (om jag känner mamma och idde rätt), promenixa runt i hyde park med kaffe i hand, förhoppningsvis lite second-hand bok shopping och våfflor vi temsen... och nog fan ska jag ta mig ända fram till buckingham palace, inte bara stå mitt i gatan, 30 mil bort...
aja, nu borde jag väl ta och sluta, kanske gå ner och var social med min familj, vilken jag tror är den bäst någon kan ha... jag älskar dom...
bye...
various funny things from the wacky side of the table...
- Iddeli: Kan vi ta och ha en seriös diskussion om apelsiner nu?
- Ludde: Apelsiner skapades av Ava och Edam...
februari 04, 2009
anticipating the depressingly good new moon...
one of the best fan made trailers for New Moon I have come across... and I do google everything having to do with twiligth and its sequels...
njut...
njut...
februari 02, 2009
the bonham-savage tribe
the family...
Lucas Derek Bonham, 47
Maggie Christina Savage, 45
Noah Leon Savage, 22
Lily Avalon Savage, 21
Ellen Isolde Savage, 20
Henna Rose Savage, 18
Ariel Grace Savage, 18
Luna Isabella Savage, 17
and Caitlin Tess Savage, 6
Lucas Derek Bonham, 47
Maggie Christina Savage, 45
Noah Leon Savage, 22
Lily Avalon Savage, 21
Ellen Isolde Savage, 20
Henna Rose Savage, 18
Ariel Grace Savage, 18
Luna Isabella Savage, 17
and Caitlin Tess Savage, 6
januari 31, 2009
university prospectus and some su
yeah! i helgen kom katalogen från london metropolitan university... jag skickade efter den i mitten av veckan och trodde att det skulle ta i alla fall mer än en vecka... har tittade igenom den nu några gånger, och jag har tittat på några kurser, bla film studies, american studies, creative writing och någon historia kurs... det låter grymt kul allt, men jag har även skickat efter kataloger från university of edinburgh och university of the arts london...
drömma kan man ju alltid... det är vad jag gör mest.
hittade lite gamla video clips från jag och mina kompisar var ute och hade piknik före vi slutade nian. dom är inte av den bästa kvalitet (filmade med min gamla crap digital kamera, så jag förvänta er ingen oscar för best cinematography) men jag la lite musik till, närmare bestämt the beatles's here comes the sun... tyckte den passade bra... och jag älskar the beatles...
aja... nu ,åste jag fortsätta med vad jag håller på med... bye...
grandpa grumpy?
hittade denna bild på min kära morfar Henry... tänkte bara dela med mig... han är nog inte arg på riktigt... hoppas vi...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)